Delirium - utan ett slut
Ur ledsamhet är tiden Ångerns hundar I cirklar av fradga Ett delirium utan slut Det är på allvar och svek Leken osar in förutan eld Lidelse vrider till tarmvred Urkramad trött helt enkelt Svedjan föder ny skog Nog tillräckligt nu Det pyr än Terminalt Livet står dig dyrt Dagen gryr tindrande Gnistor sprider slocknad Darrar till bland grenarna Hästar skenar Låt vara Låt bli ett lite litterärt delirium så gack jag då in i dimmorna i morgondisets kranka sjukhet i huvudet sårad blödande ur varandets deluxe endast vaken djup och naken beskådad benhård konkubin med en törst av massivt slag som diktonius slog in i hammarkullen med en blick över skuldran som en huldra i gryningen snarkar hen betänkligt ordentligt översatt till en vals dragen ur mössan på svaj medan teatern håller säsongsstängt under uppehållet och dimman lättar på förlåten till det var och vorde ljus som fröding i uppsala ur en kåt dröm uppvaknad i hembygden saknad av ingen utom möjligtvis cornelius svettandes i fetman av ...
















































Kommentarer
Skicka en kommentar