Landar snart

Spotify funkar på nåt sätt. Åtminstone som en favoritflik Leonard är vaken, var vaken vid fyra på morgonen. I New York. Och skrev. Skrev enkelt, rakt, berättande. I Quebec talas franska, i Montreal. We never forget står det på registerplåtarna. Vad menar dom med det? Vad är det för sätt, säger Kaveh i Sydney. Dom har sin vilja. Och jag, jag ligger här och är trött på mig och min glömska. Igen och igen. Försöker läsa lite Sidney Sheldon, men tycker det är viktigare att skriva själv, här i sängen på Hotel161 bland hutongerna i Dong. Sista natten igen. Strövar kring och försöker fånga ljuset, sätta ord på tiden som flyter förbi. Varje sekund är den senaste.

Sovade, springade, spännade. Märker alla oregelbundna verb som kamraten konsekvent håller sig till. Och undrar hur han inte kan lära sig på riktigt. Enligt vilka mekanismer han funkar. Varför han använder sig av svordomar. Språket är fattigt, men tanken är god. Skärper mig så gott det går och böjer mig för osäkerheten och enfaldigheten och ramlar in i min egen fumlighet och ångest. Vad gör jag egentligen här. En främling i gränderna. Stjäl mig bilder. En kvinna tilltalar protesterande. Jag tar det med relativ ro och snackar sött på engelska. Hon har inget att annat att sätta emot än sin frustration. Jag önskar lycka till och säger no problem.

På Himmelska fridens torg råder stiltje. Ingen kommer in. Man får bara gå runt det. Det hålls partikongress i stan och alla tânkbara krafter samlas för att bevaka ordningen. Allt från militär till frivilliga. Otäckt vaktande. Investerare välkomnas. Egna investeringar fortgår oroväckande. Kraftfält förskjuts. USAs militärbudget utgör 47% av den totala i världen. Förändras tiderna och hur? Maskineriet slipas. Dom är så många, så identiska. Hur hitta en balans när makten korrumperar och inte bryr sig? När tar historien slut? Vänder det, eller har det redan gjort det? Och det produceras oegentligheter. Men musiken har fått sitt palats, sin opera, i klass med Sydney. Imponerande. Skall man få den att löna dig, frågas det.

Det är kaos i trafiken, man kör mest som man vill, så det gäller att se upp, akta sig. Raggen reser sig, men hundarna är få, men springer fritt. Våren är på kommande. Kamelian slår sakta ut, sprider sin doft i den blytyngda luften. Än en gång.

Nä nu orkar jag inte mer...

Uppe i luften igen. I oljudet. Snart blirdet mat och dá kanske man skulle ta och glutta på Den allvarsamma leken med Nyqvist och Gudnason. En lucka som bör fyllas. Kamraten tycker inte om att det inte snackas. Bara skrivs och kollas telefon. Va fasiken, här i bullret blir man hes om det skallskrikas oväsentligheter, smalltalk säger jag. Trev veckor på väg nu. Skulle kanhända räckt med tio dagar att nå irritationströskeln. Men det går så gott som. Men det tsr nog ett tag till nästa gång. Det finns så många andra ställen och jag vill vara fri, om inte ensam. Skönt att. Komma tillbaks till FB-land och verktygen. Kommer att sakna katten, aj aj. Men våren är på kommande och den kan vara smärtsam. Tar turen över Ulanbatoor innan vi landar. Borde kan den turen också medan man orkar. Báde ed sig själv och andra. Men kanske allra mest med sig sjâlv. Kämpa på med främmande språk och konstruerade. Ge franskan en riktig chans. Undrarhur. Det är med den i Louisiana nuförtiden? Et la bas! På Pekings flygplats står det Pussinger. Varför inte Kissinger. No Mean Pussy. Me No mean. Stop fucking around with my tongue. Skall det. Vara så svårt att fixa det. Följa regler och undantag. Verkar va så. Får hålla mig undan, för att inte bli störd överhövan.

Tre filmer senare. Den allvarsamma leken, Jag älskar dig - en skilsmässokomedi och Kon-tiki.

Tänkte väl inte använda tiden till det. Men överöses av tvivel på att det jag försöker är rätt och värt nåt och om jag skall göra nåt åt det. Borde börja om från början få fason på det. Mina fåniiga kärleksaffärer som knappt kan intressera om jag inte kommer på rättbog. Nåväl, fortsätter ända att bolla och fiska efter nånslags sanning här uppe bland molnen i oväsendet med Country på kanalen. Lite sur och inåtvänd. Ja vad var det nu som dök upp iminneskanalerna? Vad var det bästa med Sydney? Att få det gjort. Att kolla konst. Inspireras av aboriginer och deras konstnärliga uttryck. Och modet att göra nåt, skapa. Skriva och leka. Hade tur som fick tre olika områden och tre older ka persiska livssituationer. Vandra omkring, upp pā berg och nere i City. Ganska bekant på nåt sätt. Inga kängurur. Bara en långsvansad råtta och ett par kaniner. Och mamma ödla på promenaden längs promenaden för mig själv. Det var en bra dag. Skulle kanske hunnit med mer, men det var alldeles tillräckligt av vila, mat och motion.men inget alldeles speciellt. Några dåliga texter som kanske kan bättras på vad tiden lider. Ett och annat foto. (Filmen kom igår. Kinesen på rullskridskor som läste ur sina blad till musik ur från höften hängade högtalare. Som en parentes).

På Sjöfartsmuseet i Sydney träffade jag Dana som kom rusande efter mig då jag redan gå ner från biblioteket och stod och fotade en galjonsbild som fått färgglada aboriginfläckar på sig. Hon hälsade till Hanna och undrade om jag kände företrädaren Henrik. Vi gick i kindergarden tillsammans sa jag.var en fin utställning om Asmundsens arktisexpeditioner. Intressant och något att som nordbo vara stolt över. Min mission var att överlåta två engelska versioner av Bolles filmer omPommern och Herzogin..

2:29 till destinationen COP sägs det. Tänker på soldaterna i Peking som skulle stå i givakt timtals p..g.a. nån partikongress. Skit i det. Kanske skulle ta en titt på Svinslängorna medan tillfälle ges.

Och det blev den. Bille August igen. Rörande. Upprörande. Vad var jag för en far. Vad var det som gick fel. Varför är det så idag att akilsmässor är så vanliga. Och missbruket utbrett. Löften brutna. Blir inte bättre. Blir värre. Och varför blir det då så fel när mantycker sig vara snäll och medgörlig.Det blir visst bara till en viss gräns. Och så kānner man igen sig själv i andra, när man kanske kan, men inte vill. Då känns det inget vidare. Att inte kunna ge. Ge med sig. Och inte ta emot, eftersom det tar emot. Och känner för att ta en fylla till, men det skall jag nog inte. Bara en öl, eller två. Och sedan inget efter semestern. Som Kimmo Moilanen sa i Svinslängorna. Ha ha. Vem bryr sig, säger Saeid. Kan väl inte komma till Stockholm full heller. Skärpning alltså. Landar snart i Köpenhamn och inte mycket blev skrivet på denna tur över Sibirien. Men fyra filmer blev det.

2017-03-10

Förtvivlat förvirrad

Löper tråden amok

Förgånget förvridet

Som en minimal snok

Förtvinat försvunnet

Hälften inne hälften ut

Förstenat förbenat

Snipp snapp snorum slut

Förringat förödat

En lördag i maj

Förövrigt försmedligt