Muren




































SAEIDS BILDER



































Du skrev: inga fler mail inga fler sms inga samtal. Det sista jag skrev var: Du är otrolig. Att du täcks. Du har lovat mycket. Hållit tunt. Det sista du lovade var att ta hand om Alma nästa gång jag far på resa. I gengäld mot att jag ser efter dina katter vid nyår. Sedan ringde du och sa att du inte ville, men tyckte att du måste och om det inte gick för sig skulle du avliva henne. För vilka pengar? Med dina bara händer? Före det hade du anklagat mig för att störa dig med några korta fåordiga mess. Och sagt upp vänskapen på FB. Jag skrev ett avskedsbrev den natten i fem faser. Så galen är jag. Förhäxad, bedragen. Det brast på 13dagen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Delirium - utan ett slut

Bild
Ur ledsamhet är tiden Ångerns hundar I cirklar av fradga Ett delirium utan slut Det är på allvar och svek Leken osar in  förutan eld Lidelse vrider till tarmvred Urkramad trött helt enkelt Svedjan föder ny skog Nog tillräckligt nu Det pyr än Terminalt Livet står dig dyrt Dagen gryr tindrande Gnistor sprider slocknad Darrar till bland grenarna Hästar skenar Låt vara Låt bli ett lite litterärt delirium så gack jag då in i dimmorna i morgondisets kranka sjukhet i huvudet sårad blödande ur varandets deluxe endast vaken djup och naken beskådad benhård konkubin med en törst av massivt slag som diktonius slog in i hammarkullen med en blick över skuldran som en huldra i gryningen snarkar hen betänkligt ordentligt översatt till en vals dragen ur mössan på svaj medan teatern håller säsongsstängt under uppehållet och dimman lättar på förlåten till det var och vorde ljus som fröding i uppsala ur en kåt dröm uppvaknad i hembygden saknad av ingen utom möjligtvis cornelius svettandes i fetman av ...
Läs mer

En början

Bild
2017-02-17 Så sätt igång då. Skriv förrän dagen flyr undan. Den dag som började på Ålandsvägen 23 och slutar i Sibiriens luftrum, måske. Skrev en början på romanen på bussen till Stockholm sade jag till Anni när vi gick till Västertorp t-bane station. Att det skulle bli en symfonisk roman med Allegro - Allegretto - Scherzo o Coda. Hon kände inte till begreppen.  Såklart har jag tänkt omkring det och hur det blivit. Tänkt tillbaks på Portugal och mina senaste flighter för 10 månader sedan. Och vad som hänt sedan dess. Efter Berlin och VRSA. Då när dU sökte efter sin syster. Och hittade henne som en nål i en höstack. Och jag tänker på hur hon kände det, och dU. Kan jag skriva mig in i det. Kanske senare. Nu ligger jag på ett billigt hotellrum vid DongSi-stationen i Peking och låter LC inspirera mig till poesi. Brorsan ligger jetlaggad hār bredvid. Hallelujah! Berättade vid den kinesiska frukosten att jag snarkat sött och sjungit ordlöst i sömnen. Han borde spelat in mig, tyckte jag....
Läs mer