Wollagong
2017-03-08
På Art Gallery of NSW är det Mardi Gras. Den lokala Priden. Det skallrar mellan väggarna. Syntarna kör ungefär samma slingor som jag använde inatt till att backa upp kvittret i fågelträd vid Manley Wharf. Lade till lite kinesisk Erhu och kallade det hela ChinÅzz (In the Wind). Får inte ut det på Soundcloud, innan jag har vettig uppkoppling. Och varför ens då?
Längst ner i galleriet visas iransk film. Det är den vi är där för. En dramatisk film om en blind pojke och hans far som rörde till tårar. En häst sprattlar i forsen och man undrar om det är på riktigt. Får man behandla djur så?
Det blev ännu en promenadernas dag och på tre dagar har jag gått ett maraton. Upp och ner i Manly och sedan igår i Sydney, efter förmiddagssim i "Boy" Charltons bassäng på Kenneth Road 1.
Fick skjuts ner till City av Mina som väl är i min ålder. Vi skulle ner till Aquariumet, var det bestämt. Vid Darling Harbour. Där låg även ANMM Australian National Maritime Museum. Skulle kränga lite åländsk film. Blev inget av det då, kanske på måndag. Hendrix körde I Don't Live Today. Var det Crosstown Traffic? Det var det i alla fall i Sydney igår.
Det talas mest farsi. Bara att hänga med. Beställa in en kanna öl och släcka sin massiva törst.
Det blev ännu en promenadernas dag och på tre dagar har jag gått ett maraton. Upp och ner i Manly och sedan igår i Sydney, efter förmiddagssim i "Boy" Charltons bassäng på Kenneth Road 1.
Fick skjuts ner till City av Mina som väl är i min ålder. Vi skulle ner till Aquariumet, var det bestämt. Vid Darling Harbour. Där låg även ANMM Australian National Maritime Museum. Skulle kränga lite åländsk film. Blev inget av det då, kanske på måndag. Hendrix körde I Don't Live Today. Var det Crosstown Traffic? Det var det i alla fall i Sydney igår.
Det talas mest farsi. Bara att hänga med. Beställa in en kanna öl och släcka sin massiva törst.
Går omkring och formulerar ett svar på ett brev från igår.
Och det blev gjort och blev rätt bra.
Och nästa dag kom.
Vaknade upp ur en dröm
Nej inte nu igen
Låt va låt bli
Släpp mig fri
Det finns så mycket
Viktigare engagemang
Som behövs i denna
Värld av dårar
Läser en bok om tortyr
Vill egentligen inte ta
Till mig
Vet inte vad jag ska
Ta mig till
jag jag jag
Ta till dig det
Gå vidare runt
I rundgång
Så jag tar tag
Grymtar på
Läser vidare
Sida på sida
Dag efter dag
Tar i så det upphäver
Vissa brister
Tar ett tag till
Går inget vidare
Tar så en promenad längs Excelsior Road och ser vart den leder.
Den gick runt, så jag gick mig ut ur området. Ut till The Freeway. Och regnet tilltog, avtog, tilltog. Hittade en Aldi-butik och bestämde mig fōr att titta in på vägen tillbaka. Först skulle skogen utforskas närmare. Hittade en vandringsled, men vände om efter ett tag. Var för vått. Köpte en blombukett till värdinnan på vägen tillbaka. Inte så dumt att bli bjuden husrum och mat i det dyra Australien. Köpte en svensk Renberg-cider åt mig själv som törstsläckare. Hann tänka en del på färden. Den blev 10 km. Hur skall jag strukturera mina historier så att de blir läsvärda och fängslande.
Tankarna löpte på bra hāromdan när jag vandrade ner mot Manly Beach. Planerade utställning med eMac inbyggd i 30 cms bred mur. Med hjälp av brorsan. Och att man kunde klista en banner på bibbagolvet där muren skall stå. Och finansiering... Det ligger där och gror varje dag, och jag knäpper foton på väggar. Och funderar på om man kan lacka för att det skall hålla. Men ytan skall väl vara rå? Och på hur man kan transportera muren i bitar. Och hitta serviceluckor. Kanske sätta hjul? Funderade så att jag inte visste om jag var på rätt väg när jag vaknade till. På strandpromenaden var det första dagen av Australia Open Surfing. Skönt stuk. Jag fortsatte vidare och lät en salsabolero komma rullande in.
Visst slog det slint. Vad var det som hände? Vad var det som slog? Förälskelsen i ungdomen. I det okända redan genomlevda. Behov av beskydd, nej. Förälskelsen i det främmande. Det spännande och okända. Behovet av beröring och berusning. Överskridandet av gränser. Ett hopp ut i det okända.
Och sedan förslitningen. Samtalen. Konflikten. Lappandet. En förlorad själ. En lidandets påsk. Våren som bryter sig in för att sedan fly. Skärrad. Förtappad. En lång väg till försoning. En evig tvekan. Brustet förtroende. En flykt in.
Sedan da capo, omkvädet. Och åter igen, förälskelsen i ungdomen. I framtiden och det förgångna. Eller var det bara en protest, en spark bakut, ett strå att hänga i.
Och jag får för mig att sjunga No me llames mas. Sekunderna blir minuter. Och det skulle bli tre. Blev 16. Och det skulle svaras på frågor. Och lovas och beslutas. Och tuppen gal inte på beställning. Blev ingen god eftersmak på samtalet. Kom ett samtal till. Hon ville höra, ha en godnattdikt. Skrev en aftondikt om morgonen. No me llames mas. Jag kommer inte att svara på ett tag. Kommer att avvara.
Och jag tänker på Issac i Havana, i Miramar för tjugo år sedan. På intervjun "hemma hos" med honom. Y Los Metales de la Salsa. Och på stridsropen, Grito de guerra? Var finns filmerna nu. Måste gräva fram dem snart. Annars kan det bli försent. Tänker på El Son Mas Largo del Mundo och kokainsniffarna på det spanska skivbolaget. Nåt med Music var. Det. Vilken high light i livet. Magic Music!
Och sedan på hösten 97, Issac på Green Persíl i Tokyo och sedan med promotorn, författaren Ryu Murakami på Merriot och andra sniffare. Jo jag stod ôver även då. Och följande högpunkt: Besöket i Kejserliga palatset och sången Kaunis kesäilta som vi sjöng med med kejsarinnan. Hon kände Tove Jansson, som hade lärt henne den. Och jag minns Toves 80-års dag i Tammerfors, på biblioteket som Tooticki varit med och skapat. Och jag tiggde till mig 10 000 FIM till barnbokens fromma. Och i Mariehamn står Julius Sundblom avgjuten av hennes far ha ha.
Å ljuva 90-tal då resorna blev fler. Inleddes med Lima nyåret 1990 och fortsatte med Ecuador, Santo Domingo, Island, New York, Dubrovnik, Berlin, Andalucía, Bologna, Groningen, Tokyo, Delhi, Cuba, Cartagena. Och var var IBBY-mötet 1999?
Årtiondet flöt undan i faderskapets tecken. I jobb med barn på bibliotek, om barnböcker på radio och på tv. Om världsmusik i den heta zonen på den tropiska rytmmattan. Om Svall i Medelhavet och Varma vindar på Åland. Inte mycket personligt blev skrivet. Hade fullt upp med manus, rapporter och redogörelser.
Nu, snart 20 dagar på väg. Bejing väntar. Utanför fönsterluckorna lyser det vitt från molnen. Måste vara nedfällda. Och Metallica klättrade på muren i januari står det i Mojo. I mars 1963 låg Rhythm of the Rain med The Cascades på första plats på Billboards Middle-of-the-road-lista. Four Seasons Walk like a Man och Chiffons He's so Fine var stora hits. Likså The End of the World med Skeeter Davis och Greenback Dollar med Kingston Trio var stort i USA. Spreds senare i coverversioner till Sverige och Finland. Suuret setelit. Rhythm of the Rain fanns på Fabulous Fours LP After All. Sjöng den i morse i bilen till flygplatsen. Och San Francisco, the Mackenzie sång. Det regnade igen i Sydney. I England släppte The Beatles sin första Lp den 22 mars; Please Please Me. Och min iranske broder Saeid visst inte vilka Rolling Stones var?!?
Men det visste förstås chauffören Kaveh, 34., som bott i USA i tio år, innan flytten till Campell PDE i Manley. Och jag berättade att folk i Afrika inte visste vem Elvis var, trots att han dött i augusti 1977. Jobbade på Alberga bibliotek då. Och reste sedan ut i oktober och nådde svarta Afrika i början på februari 78. Där var det Marley som gällde, inte Presley. Ute på den franska landsbygden i november presenterades albumet Survival med bl.a. låten So Much Trouble in the World. Kavehs Marley-favorit var Zion Train. Så jag satte igång med att sjunga den. Sångaren i Dreadline från Jeppis gillade förresten Time Will Tell mest.
Och 80-talet då? Då stresade man på. Försökte få ihop en bok grundat på minnesanteckningar från den tiden. Höll på hela november 2014, Novel Writing Month. Blev många ord, men för lite substans. Skrev i misstag bara ut halva helheten. Gav den till Maria som reselektyr. Hon kommenterade kort: Visste inte ni hade haft så många missfall. Tung blues var arbetsnamnet. Kanske det kan bli något av hemmapappandet, rapporter, kvinnor, förlovningar, studerandet, jobbandet och missfall, i ett trögt Helsingfors under värsta yuppievågen. Live från skötbordet. Kåt bland lupinerna och Black Jack på Irrland. LP-fest och Running with Rontti. Dårarnas paradis och Stadens anläten. Afro-American Lit. Upptakt inför Helsinki City Marathon. Life is a box of chocolates, Forest Gump, not Trump. Kvinnorna: Tea, Arja, Chri, Titte, Naana. Galenskapen och förālskelsen. Alkoholen och drogerna. Litteraturen och musiken? Motorvägen går varm. Det går fort. Hej halleluja! Land och rike kring i en gammal Duett och med Flyttexpress. Cirkus och översāttningar. Nick Cave på Ritz vid Medborgarplatsen, Black Uhuru likaså. Det var då han sparkade i magen för första gången, pojken min och Chris. Dåtidens nutid i sagor och myter. Berättelser utan slut.
Flyger fortfarande över Kina, men styr snart kosan ner mot Nanjing, 4,5 h till Bejing. Kolla in i världens tredje största stad med den nästlängsta tunnelbanan. Kanske kollar trumtornet och musikaffärer. Hittar nån klubb. Fotar och skaffar nåt minne som present. Blev överösta av souvernirer i Sydney. Dom där iranierna! Kappsäcken är stinn men kan ännu ta tre kilo till.
Å ljuva 90-tal då resorna blev fler. Inleddes med Lima nyåret 1990 och fortsatte med Ecuador, Santo Domingo, Island, New York, Dubrovnik, Berlin, Andalucía, Bologna, Groningen, Tokyo, Delhi, Cuba, Cartagena. Och var var IBBY-mötet 1999?
Årtiondet flöt undan i faderskapets tecken. I jobb med barn på bibliotek, om barnböcker på radio och på tv. Om världsmusik i den heta zonen på den tropiska rytmmattan. Om Svall i Medelhavet och Varma vindar på Åland. Inte mycket personligt blev skrivet. Hade fullt upp med manus, rapporter och redogörelser.
Nu, snart 20 dagar på väg. Bejing väntar. Utanför fönsterluckorna lyser det vitt från molnen. Måste vara nedfällda. Och Metallica klättrade på muren i januari står det i Mojo. I mars 1963 låg Rhythm of the Rain med The Cascades på första plats på Billboards Middle-of-the-road-lista. Four Seasons Walk like a Man och Chiffons He's so Fine var stora hits. Likså The End of the World med Skeeter Davis och Greenback Dollar med Kingston Trio var stort i USA. Spreds senare i coverversioner till Sverige och Finland. Suuret setelit. Rhythm of the Rain fanns på Fabulous Fours LP After All. Sjöng den i morse i bilen till flygplatsen. Och San Francisco, the Mackenzie sång. Det regnade igen i Sydney. I England släppte The Beatles sin första Lp den 22 mars; Please Please Me. Och min iranske broder Saeid visst inte vilka Rolling Stones var?!?
Men det visste förstås chauffören Kaveh, 34., som bott i USA i tio år, innan flytten till Campell PDE i Manley. Och jag berättade att folk i Afrika inte visste vem Elvis var, trots att han dött i augusti 1977. Jobbade på Alberga bibliotek då. Och reste sedan ut i oktober och nådde svarta Afrika i början på februari 78. Där var det Marley som gällde, inte Presley. Ute på den franska landsbygden i november presenterades albumet Survival med bl.a. låten So Much Trouble in the World. Kavehs Marley-favorit var Zion Train. Så jag satte igång med att sjunga den. Sångaren i Dreadline från Jeppis gillade förresten Time Will Tell mest.
Och 80-talet då? Då stresade man på. Försökte få ihop en bok grundat på minnesanteckningar från den tiden. Höll på hela november 2014, Novel Writing Month. Blev många ord, men för lite substans. Skrev i misstag bara ut halva helheten. Gav den till Maria som reselektyr. Hon kommenterade kort: Visste inte ni hade haft så många missfall. Tung blues var arbetsnamnet. Kanske det kan bli något av hemmapappandet, rapporter, kvinnor, förlovningar, studerandet, jobbandet och missfall, i ett trögt Helsingfors under värsta yuppievågen. Live från skötbordet. Kåt bland lupinerna och Black Jack på Irrland. LP-fest och Running with Rontti. Dårarnas paradis och Stadens anläten. Afro-American Lit. Upptakt inför Helsinki City Marathon. Life is a box of chocolates, Forest Gump, not Trump. Kvinnorna: Tea, Arja, Chri, Titte, Naana. Galenskapen och förālskelsen. Alkoholen och drogerna. Litteraturen och musiken? Motorvägen går varm. Det går fort. Hej halleluja! Land och rike kring i en gammal Duett och med Flyttexpress. Cirkus och översāttningar. Nick Cave på Ritz vid Medborgarplatsen, Black Uhuru likaså. Det var då han sparkade i magen för första gången, pojken min och Chris. Dåtidens nutid i sagor och myter. Berättelser utan slut.
Turbulens och flens
I nutid och som student
Skälvande förlevrat
Då som nu sökande
Bland spegelns skärvor
Bortgången förlorad
Trandans inför döden
Hungersnöden är stor
i Södra Sudan som störst
på sex magra år
skrivs det om
i China Daily
Minnet sviker inte
Etsar sig fast först
Dagarna av obarmhärtig
Hetta torka törst och makt
Tillgången till olja förgör
Förstör förtroendet för
Medmänsklighet
Kulsprutesvärmen
Avlossas av barn i nöd
Köpta pinade tvungna
Avlägsnade blindtarmar
Jo jag var där
Bland de minsta
De fattiga
Pinad av törst
Bränd av solen
En enda vit
Bland svarta
Tog mig tid
Att utforska
Vår värld
Då som nu
Flyger fortfarande över Kina, men styr snart kosan ner mot Nanjing, 4,5 h till Bejing. Kolla in i världens tredje största stad med den nästlängsta tunnelbanan. Kanske kollar trumtornet och musikaffärer. Hittar nån klubb. Fotar och skaffar nåt minne som present. Blev överösta av souvernirer i Sydney. Dom där iranierna! Kappsäcken är stinn men kan ännu ta tre kilo till.
Nä nu får det vara nog på ett tag.
Ding dong.
Wollagong.
SAEIDS FOTON:
Kommentarer
Skicka en kommentar